Hoppning A

Som jag skrev i mitt allra första inlägg så höll jag andan mot 50 cm i trav innan jag började på KY. I april samma år som jag sökte hoppade vi en liten bana, för första gången i Chirres liv och första banhoppningen för mig på ungeför 12 år. Detta var vi tvugna att göra för att få ett ridintyg för att kunna söka utbildningen. Han som skrev mitt ridintyg var noga med att poängtera att "du MÅSTE jobba hoppning MINST en gång i vecka fram tills du börjar för att ni ska bli redo!" Javisst, inga problem, tänkte jag. För mig innebar ju då hoppning endast bommar på marken, kanske något kryss och några cavalettibockar. Och det gjorde jag ju i alla fall en gång i månaden hela sommaren. aj, aj... Dressyrkärring... Det löser sig, jag har ju en sån stjärna till häst...

Vi fick så småningom hem papper där man skulle fylla i vilken utbildningsnivå hästen som man tänkte ha i utbildningen låg på. Jag åkte ut till stallet, satte upp ett koppelräck, la det på 80 cm. Yes, han klarade det... Höjde till 90, höll andan, styrde undan i sista sekund ett antal gånger och kom till slut över igen. puh! Höjde lite igen till 1m styrde på och blundade... över! Åkte hem fyllde i lappen- Min häst ligger på 90-1m nivå i hoppning.... det gjorde han ju absolut inte... Naivt? JA.

Nu ska jag redovisa om hoppkurs A med Loa.

I hoppkurs A ingår hoppning på bana, terränghoppning, temporidning, löshoppning och stilhoppning. Kursen låg fredag fm och tisdag fm. Tisdagar hade vi först temporidning sen terräng och sist löshoppning. Efter jul hoppade vi som vanligt även tisdagar för att förberedas inför slutproven. Målet för år 1 är bana på 1m.

I början av kursen fick vi introduktion på sal av Loa. Vi gick igenom utbildningsgången och hur vi skulle följa den. Sits och balans, kontroll och inverkan, rytm och anridning och sist hoppa hinder i följd. Vi jobbade lite med studshoppning, inte så högt som tur var eftersom min häst aldrig hade hoppat mer än två hinder i följd(inte studs) men däremot slängde han upp sex-studs... Vi hoppade lite sådana övningar fram till novemberlovet ungefär, det blev högre förstås och svårare än studs men ändå med fokus på utbildningsgången. Efter novemberlovet började vi med banor och lite olika karraktärshinder till exempel vattenmatta, murdelar och plank. Vi har hoppat lite olika hindertyper som svinrygg och trippelbarr. Både banan som vi senare hoppade på nivåtestet och den till kursavslutningen hade vi tränat på och den enda skillnaden från en vanlig hopp-fredag var att det var tyst i manegen...knäpptyst... och att det var fler lärare som tittade.

På tisdagsförmiddagarna hade vi först temporidning. Det här är ett kapitel för sig... Vi har en travslinga på skolan, där gymnasiet har körning på. Den var ca 950 meter lång. (Den nya som finns nu är längre) Vi skulle rida i grupper om tre och tre och då i olika tempon, jag tror vi red i 350m/min, sen 400 m/min och sist 450 m/min. Loa stod med klockan och gav oss en idealtid som vi skulle försöka pricka. Jag kommer inte ihåg exakta tiderna som vi skulle ha för de två första rundorna men när vi skulle rida det sista varvet och vi hade känt hur himla fort vi fick rida på de två första så förstod vi att det sista varvet skulle gå fort, riktigt fort. Jag som gammal fälttävlanstjej är inte så rädd för fart, så länge det inte finns hinder vill säga. 1.30 skulle vi rida sista varvet på. Vid det här laget hade båda mina färdkamrater bangat att hänga med trots att Loa sa att de måste för att få betyg i hoppning. Det gick så sjukt fort när jag red. Dressyr-Chirre trodde väl inte att jag var klok... Vi var väl ett par sekunder ifrån när vi kom i mål. Har ni räknat ännu? 950m på 1.30 kan omöjligt bli 450m/minut. Loa hade visst räknat fel. 590m/min hade vi ridit. Det rider man i enstjärnig klass i fälttävlan. Det skrattar vi åt fortfarande. Gången efter hade Therese Thor (TT) oss hon hade räknat om tiderna. Då kunde man ta dressyrgaloppen kändes det som. Alla genomförde då temporidningen.

Löshoppning hade vi med dels skolans hästar och dels våra egna. Det var frivilligt att ha med sin egen och hade man det så blev den bedömd av klassen. Det var jättenyttigt och kul att höra hur Loa tänkte med all hans erfarenhet från unghästbedömningar.

Terränghoppning hade vi också. Bara kanske tre gånger och det var väl tur att ingen missade att vi hade gjort om tempot till normal 450 m/min-tempo. Vi hoppade en bana runt anläggningen och för första gången så klarade en hel klass att rida upp terrängen samtidigt.(känn ingen press) Några snygga avsittningar hade vi väl allt.... ingen nämnd...ingen glömd... Men vi grejade det också... Det är ju som Loa säger:" en vuxen utbildning, flickor".

Stilhoppning hade vi två gånger. TT är stildomare så hon har dömt oss. Dels hade vi det en gång på kul innan jul och så hade vi det på kursuppridningen.

Så hur slutade hoppkursen år 1 för mig då, den naiva, mycket positivt tänkande dressyrtanten? Jo, jag har nog en stjärnhäst som jag trodde. Det är inget jag rekommenderar till någon att skriva önsketänkande på lappen... Min kuse har varit otroligt jämn, modig och tyckt att det har varit jätteroligt. Tillsammans har vi avslutat kursen, fantastiskt. Jag drog en chansning att min häst skulle fixa det, den gick hem. Där med är det inte sagt att hästen som man ska ha i utbildningen inte ska ha hoppat innan. Är man osäker i hoppningen själv, ska man definitivt ha en säker häst. Då tillgodogör man sig utbildningen bättre. Man tar ju studielån för att gå den, då ska man se till att få ut så mycket som möjligt.

Så, fredagskvällen började med ett blogginlägg och ska nu avrundas med ridning och kvällsfodring. Imorgon åker jag och storasystern till Ullared för lite sommarshopping. På häst-inköpslistan står regntäcke, schabrak, kylgelée och lite annat smått och gott. Vi får hoppas de fått in massor av nya saker. Vi åker just imorgon för vi hoppas att alla pensionärer sitter inne och tittar på kungabröllopet. Förrästen tror jag inte att de som börjar nästa år ska ha Loa i hoppningen, men bli inte ledsna, ni får bara inte rida riktigt lika fort som vi ;-)

Här är några bilder från hoppningen. Först är det jag och Chirre, sen Sanne och Zirak "kalle" och sen är det Chirre igen.

Här kommer en från terränghoppningen:

Rid Väl och trevlig helg!

//Maja