
Den sjunde veckan efter nyår gjorde vi hästskötardiplomering. Ett prov som är både praktiskt och teoretiskt. Vi hade pluggat jättemycket men egentligen handlar allt om sunt förnuft.
Dagen började med upprop kl 08.00. Efetr det skrev vi två korta teoretiska prov. Det ena handlade om foder och var i jämförelse till det som vi läser i hästläran, ganska basic. Korta frågor med korta svar. Sen var det ett hästkunskaps prov som handlade lite om hästvård, sjukdomar, och frisering. Också detta med korta frågor och korta svar. Jag tror vi skrev de båda proven på drygt en timma. Sen blev man tilldelad en häst. Jag fick skolans häst Gullan. Eva hade tidigare bestämt vilka av våra hästar som fick vara med. Så när man kom till Ky-stallet var det bara att sätta igång med knoppning och göra i ordning för ridning på ganska så kort tid. När man hade knoppat och lindat frambenen så sa man till examinatorerna så kom dom och kollade hur man hade gjort. De drog handen flera gånger fram och tillbaka från manken till öronen, fort och hårt över mankammen för att se om knopparna höll. Det gjorde dom=)
Sen red vi ett kort, tyst pass i ridhuset, efter 20 min bytte man häst. Jag bytte från Gullan till Fridas häst Bestla. Man ska här visa att man kan motionsrida en häst utan att skada den i alla gångarter.
Sen fick man tillbaka sin första häst och tog av sadel och lindor. Det var dags för " visa häst vid hand". Man ställde upp hästen framför examinatorerna och sa: Maja Johansson visar det 6-åriga varmblodsstoet Selmani(Gullan) efter Silvano- Tolstoy. Sen färg och alla tecken. Jag kommer inte ihåg vad hon har för tecken just nu. Hon är svartbrun i alla fall=) Ja, och sen visade man skritt och trav och så var det klart.
Sen var det dags för longering. Eva hade tagit med Pärlan från skolan och Maries häst, Maya. Det här momentet var nog det som alla i min klass var mest nervösa inför. Min grupp fick pärlan och vi longerade efter alla konstens regler. Longeringen i sig var ganska lugn men alla dessa frågor som examinatorn ställde innan man började var lite luriga, trots att Eva hade tränat oss på det.
Efter lunch hade vi ett praktiskt foderprov. Man fick gå in två och två i V-salen och titta i en massa burkar med olika foder och berätta om dom. Vad de innehöll, för- och nackdelar och hur de används. Jag var inne med Sanne och vi småfnittrade oss igenom foderprovet. hihi nej, men vi klarade det i alla fall bra.
Sista delen var praktisk hästkunskap. Vi fick peka ut delar på hästen och visa hur man rycker manen. Sen hade hon tagit fram en massa saker som man skulle tala om vad det var för något. Man stod som värsta försäljaren inne i sadelkammaren. " Det här, det är ett pessoabett. Det är jättebra när man har en het häst....hävstång...olika lägen... delta....".
I min klass var det en enda som fick en liten rest att göra om. Annars klarade sig alla. Och så kan man nu då titulera sig diplomerad hästskötare, vilket är ett krav för att få göra diplomeringen till ridlärare.
Så var det med det. Tävlingen i helgen då. Jo, det kunde väl knappast ha gått bättre. Isidor var så fin och det var så enkelt. Jag bara lotsade runt honom i programmet och han bara svarade på allt. ok, matte...javisst matte.... självklart matte... bara för dig matte... är det här bra matte?... Han lydde minsta lilla vink och gick på 67,9% Vilket var det högsta resultatet i den klassen av alla ponnyerna! Han fick vara med på prisutdelningen och få en rosett också=) Han utropades också till segrare några gånger innan tävlingsledningen förstod varför jag tjatade om att jag red ungponny och var i avd B. Efter 5 minuter. "Jaha DU är för gammal!" haha det löste sig i alla fall. Jag hade iofs kunnat tänkt mig en blå-gul istället. All spändhet och trippande från hopptävlingen var som bortblåst och han var precis lika trevlig som han alltid är. Det var grymt skönt att rida dressyr igen också. Jag visste att jag skulle starta 11.02 och det var lugnt och fint (för att vara ponnytävling) på framridningen. Härligt!
När vi var i Grekland så serverades det raki- ett asstarkt äckligt brännvin efter maten varje dag. En dag när kyparen skulle servera mig kom en annan kypare springande, precis när det lilla glaset skulle sättas ner "not for the kids, not for the kids" och så tog de bort glaset igen. hahaha Kids verkligen! Jag måste börja utnyttja det här bättre. Inte för att jag var speciellt ledsen, men Klara och Ines (mina syskonbarn, 7 och 4 år) kan ju kallas kids, men jag? Ja,ja. hellre åt det hållet.
Så de andra tjejerna från mitt stall som var med i Valla då. De skötte sig exemplariskt de också. Jag fattar inte hur de kan komma ihåg varenda sak som jag har sagt till dom. Det var deras första dressyrtävling och jag hade nog förväntat mig att de skulle bli lite spända och glömma något när domaren hade gett startsignal. Men icke. De kom ihåg varenda liten sak. Inez red på dryga 61% och var precis utanför placering. Amanda på min Adora på 60% blankt och kom snäppet efter Inez. Jag är både imponerad och mycket stolt!
Här är lite bilder på Isidor från tävlingen:
Först från framridningen
Sen inifrån banan
Och så prisutdelningen förstås
Rid fint! Nu ska jag och min kladdkaka åka till Mjölby.
//Maja
Va härligt du skriver Maja, man kan ju inte bli annat än glad! Blev kakan uppskattad?! Ska bli kul att ses på skolan framöver. Kram Karin
SvaraRaderaFörsta lektionen för din "stand-in" är bokad tills på lördag. (Helt plötsligt längtar jag till Jul...?)
SvaraRaderaKram, så hörs vi
Christa